Fakta om Sturkö

I gamla tider fanns här gott om våtmarker med ett rikt djurliv. Ek, björk och andra lövträd bildade tillsammans med slån, nypon och enbuskar en nästan ogenomtränglig grönska. På orörda ställen kan det fortfarande vara så. Som tur är, gott om intressanta stigar på ön. Två ting drog människor till ön. Fisket och ostördheten. Det senare kunde inte fastlandet ge. På vikingatiden bröts nya åkrar och en rad små byar uppstod. Boskapsskötsel blev snart lika viktigt som fiske. Så levde generationerna vidare. Visst märktes en del stora händelser också på Sturkö, som t.ex. den hårda tiden efter freden i Roskilde, 1658, när Sverige vann bl.a. Blekinge från Danmark. Då bodde det 200 - 300 på ön.

Stenbrytning

I slutet av 1800-talet började den stora stenbrytningen. Granit och gnejs var bra till gatsten. Stenbolag köpte upp stora områden och anställde folk från när och fjärran. Befolkningen ökade till cirka 4000 bofasta Nya hus, ny kyrka och bättre vägar anlades. Skogen behövdes till virke och bränsle så till slut, kunde man se tvärs över hela ön. I bergen mullrade krutskotten, släggorna slog slag överallt. Det var tjo, skrik och bråk. Pengar kom i omlopp men ön blev skövlad. Världskrigen och asfalten gjorde slut på stenindustrin. Efter något årtionde minskade befolkningen avsevärt.

Nutid

Numera bor det drygt 1400 året runt. Träd och buskar kunde åter breda ut sig. År 1939 byggdes broar och Sturkö fick förbindelse med fastlandet. Många kunde jobba på fastlandet men bo kvar på ön. En ny bro, högbron över Möcklö sund invigs i juni 1998.